maddepb

Han var en rar, omtänksam och en jättego kille.

Vi träffades en gång och jag minns den dagen som igår.

Vi tog en lång promenad genom Linköpings stad och gick till den förorten jag bodde i då.

Vi gick hem till mig och bara pratade och hade det jättebra.

Till slut var han tvungen att åka hem.

Så vi tog bussen till stationen och han somnade på min axel.

Jag visste att jag kände nått för den här killen.

Vi kramades och pussades hejdå och han tog tåget hem.

Med fjärlirar i magen åkte jag hem till mig och väntade på att han skulle ringa.

Och väntan var inte långvarig kan jag säga.

Vi blev tillsammans då och vi båda visste vad vi ville.

Vi var tillsammans i ett halvår när jag var så dum i huvudet och gjorde slut.

Men jag försökte få tillbaka honom när jag gick i slutet av åttan.

Han skulle tänka på det, men istället valde han en annan utväg....

Jag saknar honom så oerhört mkt, men jag vet att han det bättre nu.

Han är himlens finaste ängel och jag vet att han vakar över mig...

Det har nu gått 8år sedan, jag vet att han inte kommer komma tillbaka.

Men jag vet att hans ande är hos mig. Jag känner av den då och då.

---